Språkstigen i de svenskspråkiga skolorna – utmaningar och möjligheter

Julkaistu: 24. maaliskuuta 2021 | Kirjoittanut: Pamela Granskog ja Yvonne Nummela

Allt fler elever som inleder sin skolgång har varierande språklig bakgrund och de svenskspråkiga skolorna har redan under en längre tid haft en ökande andel två- och flerspråkiga elever i sina klassrum. Enligt den kartläggning som Utbildningsstyrelsen gjorde år 2013 har 51 % av eleverna i årskurs 1–6 svenska som enda hemspråk, 41 % både svenska och finska, 4 % endast finska och 5 % något annat hemspråk än finska eller svenska (Westerholm & Oker-Blom 2016).  

Nästan alla elever i de svenskspråkiga skolorna läser två A-språk (långa språk), varav A1-språket oftast är finska. Studierna i A2-språket, i allmänhet engelska, inleds vanligtvis i årskurs 4. Det blir allt vanligare att eleverna nöjer sig med endast två språk, dvs. finska och engelska. År 2017 läste endast ca en tredjedel av eleverna ett valfritt främmande språk (B2-språk) i årskurserna 7–9. Ytterligare information om bland annat elevernas språkval inom den svenskspråkiga utbildningen finns på Utbildningsstyrelsens webbsidor (Lägesöversikt över den svenskspråkiga utbildningen, se även Fakta Express 2019.) Att de språkliga omgivningarna är olika, att elevernas och de studerandes språkbakgrund varierar och att de regionala och lokala resurserna varierar är avgörande med tanke på språkutbud och undervisning i språk. Till exempel påverkar språkmiljön och elevunderlaget möjligheterna att ordna undervisning modersmålsinriktad finska. Är språkmiljön starkt svenskspråkig kanske elevunderlaget och resurser inte möjliggör skilda undervisningsgrupper i lärokurserna i andra inhemska.   

Utmaningarna är många, men samtidigt är det ett faktum att eleverna, oberoende av om de kommer från en- två- eller flerspråkiga hem, växer upp i ett flerspråkigt samhälle där man sällan klarar sig med endast ett språk. Eleverna är vana vid att agera på flera språk och det skapar också en öppenhet gentemot språk överlag. De flerspråkiga eleverna är en stor tillgång för den svenskspråkiga skolan, samtidigt som det också innebär att skolan behöver metoder för att hantera den språkliga diversitet som finns i klassrummen. Parallellt med detta måste greppet om undervisningsspråket svenska vara starkt.   

Språkligt heterogen verklighet 

Den språkliga verkligheten är heterogen i våra svenskspråkiga skolor. Utvärderingar av lärresultaten i modersmål och litteratur i årskurs 9 (Hellgren & Marjanen 2020) visar på samma trender som i finskspråkiga utvärderingar. Skillnaderna mellan flickor och pojkar växer, likaså växer skillnaderna mellan landsbygd och stad. En tankeställare är dock det faktum att orter med en svenskhetsgrad under 33 procent (städer) visar starkare lärresultat än orter med en svenskhetsgrad över 66 procent (landsbygdskommuner). Att du växer upp i en tvåspråkig miljö innebär alltså inte att du har sämre lärresultat i modersmål och litteratur, tvärtom. Samtidigt ska vi komma ihåg att frågor som berör elevernas kulturella och språkliga bakgrund är mycket komplexa och handlar även om olika skillnader mellan urbana och landsbygdsliknande miljöer, föräldrarnas utbildningsnivå och socioekonomiska faktorer.  

Utvärderingen av lärresultat i finska i årskurs 6 visar att elever i svenskspråkiga kommuner som till exempel gått in för olika satsningar på tidigarelagd undervisning i finska har lyckats bra i muntliga uppgifter. Åtgärder som stärker finska kan till exempel vara språkduschar i finska i förskolan, tandeminlärning eller andra samarbetsprojekt. Skillnaderna i lärresultat är inte beroende av region, kön eller kommunens svenskhetsgrad. (Åkerlund, Marjanen och Lepola 2019.)  

Oberoende av hur elevens språkliga bakgrund ser ut krävs det kontinuerliga satsningar på språkstödjande och -utvecklande verksamhet. Den svensk-finska tvåspråkigheten är en större utmaning för de svenskspråkiga skolorna än flerspråkigheten (Hellgren, Silverström, Lepola, Forsman och Slotte 2019). Ett kollektivt engagemang och ett målmedvetet arbete på regional och lokal nivå krävs för att möta den utmaningen. De facto finns det många aktuella forsknings- och utvecklingsprojekt som fokuserar just på detta, till exempel De finlandssvenska läsambassadörerna, Läsväskan, projektet MultiPed.  

Utvärderingar ger också vid handen att de tvåspråkiga och finskspråkiga eleverna verkar ha mer svårigheter med skriftspråket än talspråket. Det är betydligt lättare för eleverna att förstå talad svenska än att själva skriva svenska. Här finns ett område där hanteringen av två- och flerspråkigheten är en utmaning; dessa elever behöver uppenbarligen stöd i att tolka och alldeles särskilt i att producera skriven svenska. (Hellgren m.fl. 2019.)  

Mot den bakgrunden är projektet Skrivande skola, initierat av Svenska modersmålslärarföreningen, ett välkommet inslag (Kronholm-Cederberg 2021). Den didaktiska utgångspunkten i det treåriga projektet är att varje lärare är skrivlärare i eget ämne. Projektet har sju fokusskolor i åk 7–9 samt en pilotskola i åk 1–9 där lärarna och hela kollegier genomgår en kompetensutvecklande process genom att synliggöra och lyfta in bland annat starka genrepedagogiska modeller i det skrivande klassrummet. Syftet är att synliggöra och identifiera strukturer, system och samarbete för att skapa en skrivpedagogik som ger trygghet och resultat i elevernas skrivande. Olika typer av stöttning (eng. scaffolding) för skrivandet såsom modelltexter, textprat, modelläsare och modellskrivare, samt kollaborativ samskrivning och individuellt skrivande är centrala, didaktiska metoder. 

Ramar och möjligheter  

För många svenskspråkiga skolor var tidigareläggningen av A1-språket i sig inte en stor förändring eftersom undervisningen i A1-språket i årskurserna 1-2 i praktiken varit verklighet redan länge. Andelen elever som inledde sitt A1-språk i årskurs 1 var år 2015 omkring 20 procent och år 2018 redan 65 procent. En utmaning i de svenskspråkiga skolorna är att språkprogrammet inte ger tillräckligt utrymme för flexibilitet eftersom A1-språket så gott som uteslutande är det andra inhemska språket finska och A2-språket vanligtvis är engelska. (Nummela & Westerholm 2020; Fakta Express 2019.)  

I de svenskspråkiga skolorna är behovet av ändamålsenlig undervisning i finska för såväl enspråkiga, som svensk-finskt tvåspråkiga och flerspråkiga elever centralt eftersom andelen svensk-finskt tvåspråkiga och flerspråkiga elever växer samtidigt som det finns ett stort behov av att stödja de enspråkiga elevernas kunskaper i det andra nationalspråket. Språkmiljöerna, elevernas språkbakgrund och de regionala och lokala resurserna utgör specifika utmaningar för undervisningen i finska. Utvärderingar och undersökningar visar på många utmaningar när det gäller undervisningen i finska, särskilt när det gäller indelningen enligt A-lärokurs och modersmålsinriktad lärokurs. Det finns även utmaningar när det gäller B-lärokursen i finska inom både den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen, inte minst med tanke på det ökande antalet elever med annan språklig och kulturell bakgrund. (Se t.ex. Nummela & Westerholm 2020; Hellgren m.fl. 2019; Åkerlund m.fl. 2019.)  

Antalet elever som läser svenska som andraspråk och litteratur är inte stor, men gruppen växer dock hela tiden, vilket också syns i att antalet som avlägger studentprovet i svenska som andraspråk och litteratur växer. Det är ett faktum att våra svenskspråkiga skolor, på alla stadier, behöver beredskap att möta de behov som de flerspråkiga eleverna har, och att det är viktigt med språkstödjande arbete för att utveckla de flerspråkiga elevernas samtliga språk (Se Cummins 2017; Slotte-Lüttge & Forsman 2013). 

Med tanke på framtiden är språkreserven och kunskaper i främmande språk en oerhört viktig fråga för den svenskspråkiga skolan. De svenskspråkiga examinanderna avlägger oftast två A-språk i studentexamen med goda resultat. Likaså har de goda resultat också i korta språk. Generellt sett lyfter kunskaperna i språk de svenskspråkiga examinandernas resultat i studentexamen (Ekholm, Lång & Mattsson 2019). Därför är det av största vikt att de svenskspråkiga elever och studerande fortsätter att välja språk inom såväl grundläggande utbildning som på andra stadiet och att det på regional och lokal nivå finns resurser för en tydligt utstakad språkstig.  

Att stärka språkmedvetenhet stärker språkreserven  

I grunderna för planen för småbarnspedagogiken och läroplansgrunderna för den grundläggande utbildningen och gymnasiet är språkmedvetenheten synlig i alla läroämnen och alla delar av verksamhetskulturen. En språkmedveten verksamhetskultur innebär att alla förstår språkets betydelse för lärande, kommunikation samt med tanke på sociala gemenskaper och samhälleligt engagemang. (Harmanen & Kuukka 2020.)  

Ett långsiktigt arbete med att främja och stärka språken inleds inom småbarnspedagogiken.  Utbildningsstyrelsen utvecklade 2018 en modell för en språkstödjande handlingsplan där syftet är att skapa en struktur för att långsiktigt och systematiskt stödja barnens språkutveckling (Modell för språkstödjande handlingsplan 2018). Handlingsplanen är direkt kopplad till de mål som finns i de nationella styrdokumenten och tanken är att den ska vara ett stöd för att bedriva en verksamhet som ger alla barn möjlighet att bli framgångsrika i sin språkutveckling. För att språkstigen ska vara obruten krävs ett samarbete i övergången mellan stadierna.  

Eftersom de svenskspråkiga skolorna verkar i språkmiljöer som ser väldigt olika ut och andelen svensk-finskt tvåspråkiga elever är stor berör diskussionen om elevernas språkreserv ofta balansen mellan skolspråket svenska och finska som många av eleverna använder i sin vardag. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att för en del av eleverna har finskan mera karaktären av ett främmande språk, ett språk som de inte aktivt kommer i kontakt med utanför skolan. Förutom utvecklingen och stödjande av skolspråket för alla elever är goda kunskaper i finska centralt för de enspråkigt svenska eleverna med tanke på fortsatta studier och även som arbetslivsfärdighet i Finland. Utmaningen för de svensk-finskt tvåspråkiga eleverna är att båda språken stöds och utvecklas på ett ändamålsenligt sätt utifrån elevens utgångspunkt och språkmiljö. Om finskan är det starkare språket behöver svenskan stödjas och är svenska elevens starkare språk är det viktigt att finskan utvecklas från ett vardagsspråk till ett kunskapsspråk.  

För att stödja enspråkiga, tvåspråkiga och flerspråkiga elevers språk är det centralt att det finns en medvetenhet om och förståelse för språkets betydelse i hela verksamhetskulturen, men också att skapa medvetenhet om språkets betydelse i olika gemenskaper utanför skolan. Språklig medvetenhet ger rum och breddar möjligheterna för varje elevs språkutveckling. I en språkmedveten skola ses alla språkanvändare och deras språkreserv som en resurs, oberoende av hurdana och på vilken nivå språkkunskaperna är. För att stärka språkmedvetna förhållningssätt och språkpedagogiska arbetssätt är det viktigt att lyfta in språkmedvetenhet i alla ämnen, och i hela verksamhetskulturen.   

För att jobba utifrån ett språkmedvetet arbetssätt behöver man att stärka den språkliga medvetenheten bland alla lärare men det är också viktigt att förbereda blivande lärare för den språkliga och kulturella mångfalden i skolorna. Ett viktigt projekt är det treåriga projektet Listiac (Linguistically Sensitive Teaching in All Classrooms, på svenska Språkmedveten undervisning i alla klassrum, 2019–2022). Projektet har som mål att “förespråka språkmedveten undervisning som en integrerad del av den övergripande lärarkompetensen. I projektet utvecklas och testas flera reflektionsverktyg vars syfte är att göra framtid lärare mer språkmedvetna i sina tankar, attityder och praktiker”. (Bergroth 2020; se också Haagensen 2020) 

Åtgärder för att stärka språkreserven inom svenskspråkig utbildning  

En oroväckande utvecklingstrend har redan en längre tid varit att intresset för att studera främmande språk minskar. Medan engelskans popularitet håller i sig och eleverna också lär sig språket mycket väl lockar andra främmande språk allt mindre. I de svenskspråkiga skolorna blir utmaningen mångfacetterad: eftersom elevantalet ofta redan är mindre, och när intresset för frivilliga språk sjunker, finns det risker för att undervisningsgrupperna drastiskt minskar i storlek och språkutbudet krymper eller försvinner helt. För att motivera elevernas intresse för att välja frivilliga språk behöver vi hitta nya innovativa former för flerformsundervisning, till exempel samarbete utbildningsanordnare emellan och över skolgränser. 

För att åtgärda de mera djupgående utmaningarna när det gäller språkprogrammen i de svenskspråkiga skolorna önskas ofta en större flexibilitet och ett tydliggörande av nationella ramar för det andra inhemska språket och främmande språk (Oker-Blom 2021). Eftersom de flesta elever i de svenskspråkiga skolorna läser både det andra inhemska språket och engelska som långa språk (A-språk) begränsas möjligheterna till bredare språkval. För att kunna bredda språkutbudet behövs naturligtvis också resurser. 

Generellt sett behöver våra lärare ha ett starkt grepp om skolspråket svenska. Goda kunskaper i svenska främjar inlärningen av såväl andra språk som andra ämnen. Det att man växer upp på en ort med en hög svenskhetsgrad garanterar exempelvis inte att man har de färdigheter som behövs för att få goda lärresultat i modersmål och litteratur. Därför är det av största vikt att man på lokal nivå klarlägger de egna behoven och utmaningarna med tanke på fördelningen av resurserna. Vilka ämnen behöver man satsa på med tanke på elevunderlaget?  

Om vi vill erbjuda elever och studerande i de svenskspråkiga skolorna möjlighet att på jämlika grundera uppnå nationellt uppställda mål och ge dem möjlighet att utveckla sina språkliga färdigheter behövs ett långsiktigt språkutvecklande arbete och en systematisk diskussion. På det lokala och regionala planet behöver man formulera en tydlig och klar språkstig och en språkstrategi som utgår från de lokala behoven och utmaningarna och som löper genom alla utbildningsstadier. Att tolka och producera text är centrala färdigheter i alla läroämnen och därför behöver man satsa på ett medvetandegöra för alla lärare om deras ansvar för text- och språkbruket i det egna ämnet.  

Att låta språken i större omfattning vara en naturlig del av skolvardagen och synliggöra elevernas språkkunskaper också inom andra ämnen innebär i förlängningen att vi bejakar flerspråkighet. Alla lärare, inte endast språk- och modersmålslärare, bär ett ansvar för att skapa en språkmedveten skola och undervisning.

Pamela Granskog är undervisningsråd i modersmål och litteratur vid Enheten för svenskspråkig utbildning vid Utbildningsstyrelsen. 

Yvonne Nummela är undervisningsråd i finska vid Enheten för svenskspråkig utbildning vid Utbildningsstyrelsen. 

Litteratur

Bergroth, Mari. (2020). Att kommunicera språkmedvetenhet utifrån en europeisk utbildningspolicy till blivande klasslärare. I: Hirsto, H., M. Enell-Nilsson, H. Kauppinen-Räisänen & N. Keng (red.) Työelämän viestintä III, Arbetslivskommunikation III, Workplace Communication III, Kommunikation im Berufsleben III. VAKKI Symposium XL 6.–7.2.2020. VAKKI Publications 12. Vaasa. https://vakki.net/index.php/2020/12/31/workplace-communication-iii/ 

Cummins, Jim. (2017). Flerspråkiga elever. Effektiv undervisning i en utmanande tid. Natur & Kultur. Stockholm.    

De finlandssvenska läsambassadörerna. https://lasambassadoren.fi/sv/start/

Ekholm, Malin, Lång, Linus och Mattsson, Iiris. (2019). Svenskspråkiga klarar studenten bättre än finskspråkiga, https://svenska.yle.fi/artikel/2019/05/21/svensksprakiga-klarar-studenten-battre-an-finsksprakiga (21.5.2019) 

Fakta Express 1B. (2019). Vilka språk läses i den grundläggande utbildningen? Utbildningsstyrelsen. https://www.oph.fi/sv/statistik-och-publikationer/publikationer/fakta-express-1b2019-vilka-sprak-lases-i-den 

Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014. Utbildningsstyrelsen.  

Grunderna för gymnasiets läroplan 2019. Utbildningsstyrelsen.     

Haagensen, Jenny. (2020). Lärarstuderandes förståelse av språklig mångfald som en del av den relationella kompetensen, 100-113. I: Hirsto, H., M. Enell-Nilsson, H. Kauppinen-Räisänen & N. Keng (red.) Työelämän viestintä III, Arbetslivskommunikation III, Workplace Communication III, Kommunikation im Berufsleben III. VAKKI Symposium XL 6.–7.2.2020. VAKKI Publications 12. Vaasa. https://vakki.net/index.php/2020/12/31/workplace-communication-iii/ 

Harmanen, Minna och Kuukka, Katri. (2020). Kielitietoisesti koulussa - perusopetus ja lukiokouluts kielitietoisessa käänteessä. I: Rapatti, K. (red.) Kaikkien koulu(ksi) - kielitietoisuus koulun kehittämisen kulmakivenä. Äidinkielen opettajain liiton vuosikirja 2020. 

Hellgren, Jan och Marjanen, Jukka. (2020). Svenska och litteratur i slutskedet av årskurs 9. Resultat av en utvärdering av lärresultat våren 2019. Publikationer 18: 2020. Nationella centret för utbildningsutvärdering. https://karvi.fi/app/uploads/2020/10/KARVI_1820.pdf

Hellgren, Jan, Silverström, Chris. Lepola, Laura, Forsman, Liselott och Slotte, Anna. (2019). Hur hanteras två- och flerspråkigheten i de svenskspråkiga skolorna? Resultat av en utvärdering i åk 1-6 läsåret 2017-2018. Publikationer 8: 2019. Nationella centret för utbildningsutvärdering. https://karvi.fi/app/uploads/2019/05/KARVI_0819.pdf

Kronholm-Cederberg, Annette. (2021). Projekt Skrivande skola – genrepedagogik skapar trygga och tydliga ramar för skrivande. Kielikukko 1/2021. https://finrainfo.fi/wp-content/uploads/2021/02/Kielikukko_1_2021_Kronholm-Cederberg.pdf

Listiac. https://www.listiac.org 

Lägesöversikt över den svenskspråkiga utbildningen. Utbildningsstyrelsen. https://www.oph.fi/sv/statistik-och-publikationer/lagesoversikt-over-den-svensksprakiga-utbildningen

Läsväskan. https://www.lasvaskan.fi/

Modell för språkstödjande handlingsplan 2018. Utbildningsstyrelsen. https://www.oph.fi/sites/default/files/documents/modell-for-sprakstodjande-handlingsplan.pdf 

Multiped. https://blogs2.abo.fi/multiped/

Nummela, Yvonne och Westerholm, Annika. (2020). “Det är bra att börja i tid” - Undervisningen i finska i de svenskspråkiga skolorna. Rapporter och utredningar 2020: 5. Utbildningsstyrelsen. https://www.oph.fi/sites/default/files/documents/det_ar_bra_att_borja_i_tid.pdf 

Oker-Blom, Gun. (2021). Den svenskspråkiga utbildningen i Finland: särdrag, utmaningar, utvecklingsbehov och förslag till åtgärder. Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2021: 9. https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/162926/OKM_2021_9.pdf?sequence=1&isAllowed=ySlotte-Lüttge, Anna och Forsman, Liselott. (2013). Skolspråk och lärande. Guider och handböcker 2013:5. Utbildningssty-relsen. 

Utbildningsstyrelsen 2019. Ändringar och kompletteringar som berör undervisningen i A1-språket i årskurserna 1-2 i Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014. Föreskrifter och anvisningar 2019: 1b. https://www.oph.fi/sites/default/files/documents/grunderna_for_a1-spraket_i_arskurserna_1-2_i_den_grundlaggande_utbildningen.pdf

Westerholm, Annika och Oker-Blom, Gun (red.). (2016). Språk i rörelse – skolspråk, flerspråkighet och lärande. Guider och handböcker 2016: 4. Utbildningsstyrelsen.https://www.oph.fi/sv/statistik-och-publikationer/publikationer/sprak-i-rorelse-skolsprak-flersprakighet-och-larande 

Åkerlund, Carola, Marjanen, Jukka och Lepola, Laura. (2019). Lärresultat i finska i åk 6 – Resultat av en utvärdering våren 2018. Publikationer 6:2019. Nationella centret för utbildningsutvärdering. https://karvi.fi/app/uploads/2019/04/KARVI_0619.pdf